Allting är upp och ner, så fort jag är ensam snurrar tusen tankar i mitt huvud, alla handlar om mamma, mig själv, mitt liv, mina vänner, begravning, bouppteckning och allt skit man måste ta tag i! Jag orkar snart inte mer! Hela tiden puttar jag sorgen åt sidan och ersätter den med allt som måste redas upp och fixas! Jag vet att en dag när allt är över kommer jag gå in i den där omtalade väggen och sorgen kommer bryta ut på allvar!
Jag är stark, men även starka personer har en gräns! Nu har jag bestämt mig för att börja gå till en kurator och prata igen så fort allt är över med begravning, bouppteckning och så! Begravningen närmar sig med stormsteg, precis som julen! Jag vet inte vilka som kommer närvara på begravningen men jag hoppas att alla som brytt sig om min lilla ängel till mamma kommer att närvara! och kommer en enda från hemtjänsten Attendo Care dit kommer jag slänga ut den personen, dom ska inte våga visa sig där, för när allt detta är över och jag har kraften ska jag ta reda på exakt hur allt gått till och sen göra en anmälan på den hemtjänsten om det visar sig att dom bara godtagit att mamma inte ville ha hjälp dom två kvällarna pga sjukdom utan att ha skickat dit en sköterska!
Julen är bokad och bestämt, den kommer tillbringas i skåne precis som planerat, fast i år blir den tillsammans med min närmsta vän i detta martin Svennesson, han ringer mig varje dag, han stöttar mig, han finns där hela tiden! trodde aldrig han skulle ge ett sådant otroligt stort stöd som han gör! Får bo hos honom så fort jag e nere o fixar och han ställer upp med allt! tusen tack Martin! vi är verkligen som brödrar!
Var rädd om en sådan vän Emil!!
SvaraRaderakram E