Jag tänker på tok för mycket! just nu handlar allt mycket om ilska, ilska som vill och måste komma ut på ett eller annat sätt, men vet inte hur! Känner bara ett otroligt starkt hat mot Attendo care som var mammas hemtjänst! Mamma ringde till dom och sa “Ni behöver inte komma på fredag och lördag för jag mår inte bra och är sjuk, är rädd att det är något som smittar er” Hemtjänsten följde vad mamma sa, vilket dom ska ja, jag vet!!!! Men när en vårdtagare ringer själv och säger att hemtjänsten inte behöver komma för att personen i fråga är sjuk och inte mår bra då är det väl hemtjänstens jävla skyldighet att skicka dit ett sköterska som kollar till mamma oavsätt vad hon säger o vill!!!!!!!!!!!!!!!!! Hade dom gjort det i detta fallet hade kanske mamma varit liv idag!!!!!
Mamma ringde dom på torsdagen, dom kom inte på fredagen och lördagen “dom tyckte säkert det va skönt att Gudrun inte ville ha hjälp” så dom kunde ta det lugnt och fika istället…. på söndagen kommer dom dit, och vad hittar dom, jo min lilla älskade mamma är död????!!!! Somnat in i sömnen och hjärtat hade bara slutat att slå i sömnen, hade hemtjänsten tagit sitt jävla ansvar och skickat dit en sköterska så hade jag kunnat ringa min mamma nu!!!??? och jag hade kunnat hälsa på henne i helgen! få krama om henne, känna den där typiska “mor och son” känslan eller “mor och dotter” känslan! ni vet hur det känns att få va med sin egna mamma, få prata o skratta med henne och få krama henne! det är en speciell känsla som jag aldrig får uppleva mer, för min pappa vill inte krama sin son! och det är inte samma sak som sin mamma ändå!
Man har en speciell behörighet till sin mamma, trots allt hon som legat där och stretat på benen och krystat ut än! ut kommer man, blodig, slemmig, skriker och har en sträng kopplad in i sin mammas kropp! mamman som trycker ut en har ont, det gör så jävla ont att få ut en unge, har aldrig upplevt det och hoppas jag slipper Men kan föreställa mig det! men när man väl är ute så är ens mamma lika glad och lycklig för det! allt det onda suddas bort och allt som finns är kärlek och glädje! därför har man alltid ett speciellt förhållande till sin mamma oavsett vad som händer genom livet! Så ta vara på den tiden ni har med er mamma! för man vet aldrig vad som kan hända, det har jag fått erfara i på tok för tidigt ålder! Min mamma fick inte ens uppleva några barnbarn vilket hon tjatade om! Livet är för kort för att sura bort och va arg och negativ! ta vara på er tid med era nära o kära och lev livet!
Mamma sa alltid när jag va hos henne att hon älskade mig, och berättade alltid hur snygg jag va, jag va ju enligt henne “världens snyggaste kille” “Emil du brors på din lilla mamma” det sa hon alltid <3 och jag bara “nej jag brors på dig och pappa, men jag har världens finaste, gulligaste och bästa mamma” trots alla mina problem med mamma o pappa under min uppväxt, och trots det att dom gett mig ett rent helvette under åren jag växte upp så är det ändå mina föräldrar och dom har alltid en stor stor plats i mitt hjärta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar