tisdag 16 november 2010

Måndag 15/11 2010

Dagen efter beskedet!

Tack alla vänner på Facebook, kamrater, familj, släkt och vänner för ert 200% stöd i detta! det betyder så jävla mycket för mig! och många tack till alla er som skickar sms, ringer och mailar! <3


Många speciella tack och kramar till min underbara släkt här uppe! Ia & Roger med familj, Mike, Palle, Farmor ni är bara så underbara som ställer upp så här, ni vet hur det känns och ni får mig på andra tankar <3 hur skall jag någonsin kunna tacka er!


Andra speciella tack vill jag skänka till Rebecca Svensson, Eva Schön ( tror det stavas så ) Martin Svennesson, Gunilla Sundberg, Sophie Ljung och Zoja Petersson för ert otroliga stöd i detta kan inte byta bort er för något i världen jag är er evigt tacksam!! Vill även ge ett tack och en varm kram till Stina som håller fast vid att vilja träffa mig och kontakten trots att detta har hänt! ser fram emot att få träffa dig igen!
Hoppas jag inte glömt någon nu! och har jag det så får jag skylla på mitt förvirrade huvud just nu!

*Nej har inte glömt att tacka dig pappa, men är besviken på ditt stöd i detta, ni var trots allt gifta i 20 år, och hur du kan ha mage att påstå att jag borde jobba denna veckan är bara så korkat det fattar du väll att jag inte orkar när min mamma precis gått bort???!!!! Jag vet att innerst inne bryr du dig, och du behöver inte va så iskall att inte visa det, man får gråta trots att man är kille! Ja, du visar att du bryr dig genom att ringa både samma dag o dagen efter, men förfan ge mig lite space! det sättet du har mot mig är kanske ditt sätt att tackla detta men erkänn det då!*

Detta är dagen efter 3 poliser knackade på min dörr och frågade om dom fick komma in, först trodde jag att jag kört för fort men behöver man verkligen skicka 3 poliser för det, sen gick det upp för mig när dom bad att få komma in, har det hänt mamma något? ligger hon på sjukhuset? dom svarade nej tyvärr värre än så, din mor har avlidit, mardrömmen jag fasat över blev verklighet! hela världen rasade, allt fotfäste försvann från mina fötter!
Jag är omringad av släkt, vänner och det betyder så sjukt mycket! hur skall jag någonsin kunna tacka er! så fort jag är med släkten, eller pratar med vänner eller vad det nu än är så är jag i hyfsat skick, men så fort jag blir ensam fylls ögonen med tårar och tankarna flyger runt! Gunilla har bokat tid på begravningsbyrån, det blir samma begravningsbyrå som dom anlitade när mormor gått bort, och jag vill att dom ska sköta rubbet med allt, har också bestämt mig för att lilla mamma skall begravas på samma grav som mormor och morfar och få sitt namn på samma gravsten som dom! Gunilla ska åka ner till skåne och stanna onsdag och torsdag och även jag, kommer bo hos Martin som tom tagit ledigt från jobbet för min skull! och han sa "Emil du hasar dig hit här, sover och äter här du har inget val" <3 Imorgon bitti åker jag till min kära kusin och tillbringar dagen med henne och hennes familj, kommer även sova där på natten till onsdagen för att sen köra till skåne!

Ju mer jag tänker på dig mamma desto mer ont gör det, jag ser dig som den friska glada, fräcka, coola morsan som stod där med en snygga tunika, ett snyggt bälte, snygg i håret och sminkad med dina glasögon som tonade sig när solen va framme, din långa skinnjacka och tuggade tuggumi, och hur du skrattade, log och pratade skit högt utan att tänka dig för, du var underbarm världens bästa mamma trots våra tvister och trots min tunga uppväxt med farsan som alltid va borta och morsan som hade problem! just nu kan jag inte tänka på det, vill bara se dig som då du var frisk, sista åren sen mormor dog har det bara gått utför för dig, du satt där i ett par års tid varje gång jag kom med nattlinne, ruffsig i håret och brydde dig inte längre, tappat livsgnistan helt! jag har sagt till dig hur mycket jag önskade att få tillbaka min "riktiga mamma" men du ville helt enkelt inte!

Sista tiden pratade hon mycket om mormor, hur mycket hon saknade henne och inte kunde gå vidare, hur mycket hon saknade pappa och inte kunde släppa honom trots att dom skiljde sig 2004. mamma pratade mycket om att hon kände mormors närhet sista tiden, och hur det plingade på dörren, men när hon gick ner för att öppna såg hon bara en äldre kvinnas rygg gå iväg med en rock och hatt vilket mormor alltid hade!
Så ju mer jag tänker på det desto mer inser jag att mamma har det bättre nu! slipper lida över sin extemt svåra ångest, sin depresion, kol, astma och dåliga ekonomi! du har det bättre nu, och du flyger där bland molnen tillsammans med mormor och morfar! nu är du hel och lycklig, och fri från allt lidande trots min extrema saknad efter dig, din röst, dina kramar och ditt leende så kan jag inte va för ego just nu! även om det är sjukt svårt att inte va det! ni får tycka att jag e dum i huvet men jag är ganska vidskeplig av mig, jag vet att min kära kusiners mamma går igen hemma hos min kusin och passar deras barn om nätterna, jag trot på mamma när hon pratar om att mormor varit där, och jag kände mormors närhet flera gånger efter hon gått bort! Nu igår första natten efter mamma somnat in så vaknade jag ett flertal gånger av att jag hörde hennes röst flera gånger precis när jag skulle somna, första gången till vänster om sängen, andra gången till höger, tredje gången vid fotändan och fjärde gången runt hela som ett eko, hon sa "Emil" i ekot hörde man sen, va inte ledsen, jag älskar dig" jag vaknade flera gånger av min egna gråt och kudden va blöt av tårar!

Tog en orkide av mamma för ett par år sen som nästan va död, tog hand om den och den har blommat som bara den, som mest hade den ca 35 blommor på en gång, denna veckan som va tappade den alla 10 blommor, trodde den va sjuk eller att jag glömt att ge vatten, men till helgen började en ny skälk skjuta i höjden, och igår när jag la mig va där en knopp, men ingen blomma, idag va det den största blomman och den mest rosa blomman jag sätt på den, men bara en! lite läskigt men så är det! mamma var hos mig igår natt, och hoppas hon kommer fler gånger!


IM FEELING LOST I WANT TO CRY, I WANT TO SEE YOUR FACE, FEELS LIKE I GO INSANE, I WANT TO RUN I WANT TO FIND, I WANT TO BE MYSELF, PLEASE TAKE ME AWAY!!!! SAKNAR DIG MAMMA! DU ÄR SÅ SJUKT ÄLSKAD OCH SAKNAD!



3 kommentarer:

  1. Du skriver så fint Emil..Du kommer klara detta galant för du är mkt starkare än vad du tror och ger sken av..
    Vad gäller det du skrev hur du någonsin ska kunna tacka oss?? Det gör du genom att vara Emil..Ngt annat behövs inte..
    Förövrigt så stavade du rätt till namnet ;-)
    Kramar
    Eva

    SvaraRadera
  2. Tack!
    Med allt som hänt under min uppväxt så har ett ganska starkt psyke! Så jag kommer fixa det även om det är jobbigt nu och choken inte riktigt lagt sig!
    Vad bra att det va rättstavat :) kul att du skriver här och läser! <3

    Vi måste ses på onsdag eller torsdag! kommer va nere båda dagarna!

    Kramar Emil

    SvaraRadera
  3. Hur illa det är så är det motgångarna som stärker oss mest och formar oss som människa..Du har klarat allt galant hitintills..
    Kra/E

    SvaraRadera