söndag 5 december 2010

And down we go!

 

Nu har man varit på topp, nästan hela veckan, till och från har jag haft mina downsides och blivit nergången, annars har arbetskamrater, arbete, vänner och folk fått mig att hela tiden tänka på annat, nu ikväll här när jag gick hem från affären märkte jag, men jag ler inte, gick där i mina tankar, hela tiden jag va i affären är som en dimma och jag minns inte hur jag tog mig hem, jag vet att jag körde bil, men inga andra minnen, kom upp i min lägenhet, och tog ut en kall öl i kylen för att varva ner “Mariestad export” stod det på burken…… den enda ölen mamma drack…… “dricks av livsnjutare” står det på den, och det va verkligen mamma, hon va en riktig livsnjutare, för så fort hon fick pengar över så köpte hon någon snygg tröja, ett par skor eller något för pengarna, därför finns det inga pengar kvar till mig som hon själv sparat, och det är inte mer än rätt! Man ska leva så länge man kan, man lever bara en gång, så varför ska man då spara ihopa flera hundratusentals kr till efterlevande när livet kan sluta på ett par minuter???? Jag sparar ja, men jag sparar för att jag själv ska kunna köpa olika saker, resa eller annat skoj, annars tänker jag försöka slösa så mycket jag kan på roliga saker!

Eva Dahlgren spelas på winampen nu, och hennes varma röst fyller min lägenhet med låten “Guldlock” låten som skall spelas först på begravningen på fredag, usch jag vill inte, jag vill verkligen inte! Jag gör vad som helst för att slippa genomgå detta 25 år gammal! Jag vill bara lyfta upp telefonen ringa 0709-149861 och höra min lilla mamma säga som hon alltid gjorde “hej min lille son, vad glad jag blir när jag ser att det är du som ringer till din lille mamma”

Jag orkar snart inte mer, så fort jag slappnar av så rasar allt, ska jag behöva jobba och umgås med folk 24 timmar om dagen 7 dagar i veckan???? Hur fan tar man sig ur detta????? varför just min mamma??????

Jag är besviken på dom som jag trodde kommer stötta mig jätte mycket, men dom stöttar ingenting, och dom jag allraminst trodde skulle stötta mig stöttar mig mer än någonsin, visst är det konstigt att det är så?

Nej nu får jag rycka upp mig, nu va jag nära den där svarta väggen igen, så nu ska jag försöka ta tag i allt som skall göras med tvätt, städning, matlagning, renbäddning av sängen osv osv osv……………..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar