Det blev 7 timmars sömn inatt iaf, det får räcka, för idag är dagen här som jag varit livrädd för, jag försöker fortfarande automatiskt att förtränga bort att det verkligen händer, jag har redan nu gråten i min halls, tankarna flyger omkring helt galet mycket, och jag sitter bara här med en kopp kaffe och stirrar ut genom fönstret! jag försöker intala mig själv att det kommer bli bra, att allt kommer bli okay, men hur kan det någonsin bli det när mamma inte får vara med mer? allting i mitt liv som hon ville uppleva men som hon inte får vara med om!
Denna dagen kommer jag va full med känslor, idag om 4½ timme händer det, mamma begravs, vi ska ta förväl i kyrkan, jag funderar på om jag ska hålla ett tal men jag tror inte att orken finns, jag kommer ha Martin och Rebecca hos mig dom kommer stötta mig, finnas där och vägra släppa mig!
Jag är så jävla rädd, är jag stark nog för detta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar