Då var den värsta biten över!

Äntligen va dagen jag fasat över, över, och jag måste säga att det känns skönt och att den tom finns en känsla av glädje i den här smala skånska kroppen! men vilken underbart fin begravning det va, och underbart vackert väder va det!

Begravningen va så fin, den kunde inte bli mer perfekt än va den blev! Allt började med att jag hälsade på alla som kom i kyrkan, och försökte hela tiden koppla bort att lilla mamma låg i kistan framme vid altaret i kyrkan mamma och pappa gifte sig i, som mormor och morfar är begravda i, som jag är döpt i, som mamma är begravd i, den ända kyrkan jag kan känna är något för mig om man nu ska behöva va lite kyrklig. Jag gick fram med Rebecca i ena handen och Gunilla i den andra, vi satte oss, och då brast allt, tårarna bara rann nä jag såg det vackra blomsterhjärtat på den vita kistan med banden där det stod "jag älskar dig mamma, Emil" klockorna började slå, orgeln musiken startade följt av Eva dahlgrens vackra röst med låten Guldlock, jag höll Gunilla och rebecca hårt i händerna, och det fanns liksom ingen hejd på alla tårarna, vi sjöng en psalm om en "fjäril" och  prästen började sedan prata, vilken underbar präst det va, jätte bra va han verkligen, och inte för mycket "gud snack" Sen började låten Du med Eva dahlgren följt av en annan psalm! hoppas verkligen att folk kände igen orden i låten Du eftersom en bit av texten stod med i min lilla mammas dödsannons! sen avslutades allt med att låten "Ängeln i rummet", med eva dahlgren spelades, och det kunde inte bli vackrare än så, Rebba viskade till mig "ser du Emil" och då såg jag att precis när låten Ängeln i rummet började spela så lös solen in genom kyrkofönstret på kistan! det måste ha varit mamma och mormor som va närvarande. Klockorna började ringa när musiken tystnade, och fyra stiliga herrar kom fram mot kistan och bockade sig för att sedan bära ut den, jag som lyckats få stopp på tårarna började gråta igen, och att se lilla mammas kista sänkas ner i graven kändes så fel, så overkligt, så orättvist, jag gick fram, jag fick inte fram många ord för jag grät så mycket men lyckades få fram orden "jag älskar dig mamma, du va min lilla mamma och jag älskar dig så himla mycket, vila i frid nu och jag glömmer dig aldrig, du kommer alltid finnas med i mitt hjärta och stå där vid min sida så fort jag stöter på hinder genom livet" jag la ner ett brev jag skrivit, och la ner en röd ros. Sen tackade alla mig och kramade om mig, tom prästen kramade mig och jag tackade honom för ett otroligt bra jobb och bra val av psalmer, han förtjänar verkligen all heder! när allt var över så skiljdes vi åt, men jag kunde inte låta bli utan stod bara och stirrade på kistan och pratade lite till den, jag kände mig så dum, men att se mamma sänkas ner i morfars grav precis brevid mormors grav va en känsla av lättnad och glädje.

Nu kan jag ta nya tag, ta nästa steg i livet, börja bearbeta sorgen, gå vidare och sikta in mitt liv på det jag tycker om, på mitt jobb, på min musik, min familj, släkt och vänner! och dessutom har en annan person börjat göra lite intåg i mitt liv vilket jag är glad över! Hennes personlighet är så genomgo, vi har samma sjuka och galna humor, hon är genom snäll, härlig, glad, öppen, seriös, social och positiv, precis vad jag är ute efter :) som jag flirtat och försökt få en träff med denna tjejen, ända sen mars/april, så måste tacka hennes kompis för att hon gav henne en extra puff i baken att ta steget att vilja träffa mig!!

Tack Martin, Rebecca, Gunilla, för allt ert OTROLIGA stöd! jag tänker aldrig någonsin släppa er tre ur mitt liv! och jag tänker kämpa som en idiot för att vi ska hålla kontakten! jag är er evigt tacksam för allt!

Och tack Emelie för en sjukt mysig och go kväll/natt igår :) Va så himla trevligt, roligt och mysigt! Ska bara lära dig att börja gilla "min" musik och dra med dig till The qontinent festival i sommar eller qlimax till hösten ;) sen är du fast det lovar jag! "va kanske inte det bästa film valet för att va tredje dejten" men tyckte vi hade grymt kul ändå :D

Imorgon bär det av för en tur till skåne igen, med pappa denna gången, tömma lägenheten och hämta hem mammas lilla blå :) för nu är den äntligen min! äntligen äger man en ny bil, en modern, sportig och fin bil, en bil som mamma älskade över allt annat, kan inte ha ett finare minne efter henne!