Varför är vissa dagar så toppen och sen blir det en vändning och man är helt deppig, pga en dröm, som ändå inte va sann, är det för att man inser att drömmen inte va sann? igår va jag lycklig, idag är jag tvärtom, frågorna snurrar i huvudet, varför gjorde hon det? hur kunde hon göra så här mot mig? tänk om hon varit i livet idag, har fortfarande inte besökt hennes grav, vågar man? fick erbjudande av en otroligt härlig person igår att följa med om jag inte ville dit själv, fan vad snälla människor det finns alltså, men behöver jag sällskap första gången man ska se sin mammas namn på en gravsten? ja det behöver jag, jag vill inte själv, jag orkar inte, fan......
Skapade denna bloggen för att skriva av mina tankar o funderingar om just mamma här, så ni som tycker jag e knäpp, förvirrad, sjuk eller rent av tycker jag borde söka hjälp kan sluta läsa! jag ber ingen att läsa detta, visst att man lägger upp bloggens adress för att folk ska kunna läsa det, men det är för dom som bryr sig.....
Jag förstod aldrig förr hur det skulle kännas att förlora sin mamma, jag har en del vänner som förlorat en förälder, och i vissa fall tom båda, fyfan säger jag, ens föräldrar är något som ska finnas där, vaka över en, stötta en, hjälpa en, och ta en genom alla jobbiga och härliga bitar i livet! men när man ständigt omedvetet blir påmind av den smärtan man kände den dagen beskedet kom då är det inte mycket med en, det kvittar hur stark man än varit tidigare, och hur bra psyke man än haft, när man får ett sådant besked uppkört i ansiktet rasar hela världen, man går i en dimma, man tänker konstigt nog på allt som måste göras, man vill ha det gjort så fort som möjligt, vissa skjuter upp det, jag lider med alla er som förlorat en familjemedlem, det är inget man önskar sin värsta fiende, men man måste hålla humöret uppe, roa sig, livet går vidare. Så lever iaf jag, jag kan prata om min mamma, förutom vissa saker som ger för dåliga minnen, som när poliserna knackade på dörren, då brister det, men den dagen jag kan prata om sådana saker det är då man får bekräftat att man verkligen gått vidare fullt ut.
Just nu vill jag en sak, jag vill höra mammas röst, jag vill kunna krama henne, jag vill kunna prata med henne, men det är lögn, det går inte, jag saknar henne, jag tänker på henne, det kommer jag alltid göra, hon finns där vid min sida trots att jag inte märker av henne, bara så jävla synd att hon inte får uppleva allt i livet.
Dags att jobba, blir en skåne tripp och hemma igen imorgon!
Skönt att få tankarna på annat och at sig samman igen efter denna förbannade drömmen... argh...
Finns en låt uppladdad på min youtube kanal med!
http://www.youtube.com/watch?v=A2X5_XYpLbg&feature=mh_lolz&list=FL5V9WgzeDBjs
det kommer bli fler låtar efterhand! bara så drygt att göra film av det ;P
Over and out!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar