det gick ett tag

Det har gått ett tag sen sist, tyckte att jag klarade mig fint utan att skriva, men nu dagen före alla hjärtans dag och två dagar före mammas födelsedag så börjar det bli lite mycket sorg, känslor, tankar och funderingar.

Varje år den 14:e Februari är det alla hjärtans dag, dagen man ska visa sin älskade kärlek, men även kan man visa sina föräldrar eller sykon, vänner, djur eller vad som kärlek, det spelar ingen roll om det är en partner, ett djur, en sak eller av någon som är av samma kött och blod, huvudsaken är att man får och ger kärlek, låter löjligt jag vet, men så är det, och visst är det lite gay att just jag sitter här och skriver om kärlek, jag är kille för fan jag ska inte skriva om sådant, jag är ju inte gay som alla vet, men just nu tänker jag skriva om kärlek, kärleken till min mamma, inte den sortens kärlek man har till en partner men till den man har till det närmsta man har och någonsin kommer ha vilket just är ens mamma.

Varje alla hjärtans dag så länge jag kan minnas har jag fikat med mamma, gätt henne någonting, och fått någonting, dom sista åren har jag alltid fått ett kort och en bakelse, en speciell bakelse som konstigt nog betyder mycket för mig, tänker jag på den rellaterar jag den direkt till mamma, det är grodan kermit, en liten grön ful bakelse, med någon rosa smet innuti, grön marsepan utanpå, choklad botten och någon karamell utanpå till ögon och tunga, skit ful låter den, men fan så god! det va typiskt mamma att köpa något sådant, hon lämna alltid över den vita papplådan med bruna band runt, som dom man alltid får bakelser i från ett konditori, jag visste alltid vad det va i, och jag log med hela ansiktet varje gång, och vi skojade om denna bakelse, min bakelse jag köpte till mamma va alltid ett enkelt vanilj hjärta jag gav i en genomskinlig ful plats påse haha, ångest för att man va så snål och opåhittig :P men hon blev lika glad varje gång!

Dagen efter denna dag är det naturligtvis den 15e februari, mammas födelsedag, skit jobbigt att inte kunna ringa, skicka kort, köpa något eller va där hos henne! nu sitter man här, lyssnar på Eva dahlgren, gråter och saknar sin bortgångna mamma, allt stöd man fått från alla har slutat, och alla tycker väl att man klarar sig själv nu, men första året är värst. Tänker köpa en ros, sätta i en vas och tända alla ljus för dig lilla mamma, sen när din gravsten är på plats åker jag ner, hälsar på dig, och lägger en bukett blommor istället, ingen idé nu när all snö är där och det är fruset och det inte finns någon sten med ditt vackra namn på.......